- Du är här:
- Rättigheter och skyldigheter
- > Jämlikhet och jämställdhet
Jämlikhet och jämställdhet
Jämlikhet
Ordet jämlikhet kommer från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från år 1948. Jämlikhet betyder att alla människor har lika värde och ska behandlas lika oavsett exempelvis kön, etnicitet, funktionshinder och sexualitet.
Jämställdhet
Jämställdhet handlar om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden. Om samhället blir mer jämställt blir det också mer rättvist och demokratiskt. Att leva i ett jämställt samhälle är bra för utvecklingen, eftersom att alla människors resurser och erfarenhet tas tillvara.
Läs mer om jämställdhet på regeringens hemsida
Den nationella jämställdhetspolitiken syftar till lika rättigheter oavsett kön.
Mål för jämställdheten:
- En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
- Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
- Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
- Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Jämställdhetspolitiken ska regleras av:
• Grundlagen
• Kommunallagen
• Socialtjänstlagen
• Skollagen
• Jämställdhetslagen
• Lagen om våld mot kvinnor i nära relationer
• Lagen om fri abort
• Plan- och bygglagen
Jämställdhet i arbetslivet
I Sverige yrkesarbetar cirka 80 procent av alla kvinnor och 86 procent av alla män. Jämfört med resten av världen är det en hög siffra. De flesta kvinnor har också frihet att välja själva vilket arbete de vill arbeta med. Det finns inte längre några begränsningar i lagstiftningen mot att kvinnor tar särskilda jobb. I vissa sektorer har dock dessa hinder kommit relativt sent, exempelvis inom det militära och inom kyrkan. När den första kvinnliga biskopen, Christina Odenberg, tillsattes år 1997 var det en stor händelse i Sverige.
Mycket återstår dock innan kvinnor och män verkligen har samma rättigheter i arbetslivet. Det finns fortfarande vissa skillnader i vilka förutsättningar man har som man eller kvinna. I stora svenska företag är det exempelvis nästan bara män som styr. Det är svårare för kvinnor att bli chefer. Fler män än kvinnor startar egna företag. Männen tjänar fortfarande mer än kvinnorna. Yrken som domineras av kvinnor (sjuksköterskor, undersköterskor, förskolelärare) värderas lägre än yrken som domineras av män (svetsare, snickare, målare).
Jämställdhet i skolan
Alla skolor och utbildningar är numera öppna för både kvinnor och män i Sverige.
I grundskolan och gymnasiet är jämställdhetsarbetet styrt av mål i läroplanerna Lpo 94 och Lpf 94.
I praktiken gäller det sedan för lärare och annan skolpersonal att ständigt i vardagen uppmärksamma dessa frågor, exempelvis genom att ge flickor och pojkar lika stort utrymme i klassrummet.
För att gynna en mer jämställd situation för studenter på universitet och högskolor kom en ny lag, "Lagen om likabehandling av studenter i högskolan", år 2002. Den slår bland annat fast att könsdiskriminering i högskolan är förbjudet.
Jämställdhet i hemmet
Då de flesta kvinnor yrkesarbetar i Sverige är det nödvändigt att mannen och kvinnan hjälps åt att sköta hemmet och barnen. Ansvaret för detta låg tidigare i huvudsak på kvinnan och fortfarande sköts merparten av detta arbete av kvinnan. Rent statistiskt utför kvinnor i snitt cirka 28 timmar obetalt arbete i veckan medan män utför cirka 20 timmar. Med obetalt arbete menas det arbete som utförs i hemmet, vård av barn, underhåll av trädgård, bil och så vidare.
Det går dock att se att det skett en förändring i yngre generationer där männen blir allt mer ansvartagande för både hem och barn. Det finns en ökad medvetenhet hos männen av betydelsen av att ha nära relationer med sina barn. Både för dem själva och för barnens välbefinnande och utveckling. Det pågår också ett aktivt offentligt arbete att ytterligare förbättra jämställdheten mellan män och kvinnor i detta avseende.
En man som är aktiv med sina barn och delar på sysslorna i hemmet möts med respekt och ses som en ansvartagande person. Tidigare klassades ett sådant beteende som "omanligt".
